Varje morgon sitter dom där. Kompisarna.

Jag har äntligen börjat lära mig hur espressomaskinen fungerar. På kontoret finns en stor stor espressomaskin, inköpt begagnat från nåt café. Bredvid står kaffekvarnen, också den gigantisk. Jag trodde att så fort man lade vantarna på de där maskinerna blev man barista, hur svårt kan det vara att skumma mjölk liksom? Jättesvårt, visade det sig. I flera månader nu har jag druckit minst två kaffe om dagen och aldrig riktigt fått till det. Nu har jag förstått. På torsdag flyttar vi härifrån. I två dagar till ska jag dricka riktigt gott kaffe med riktigt bra skum. Sen ska jag ha semester.

Förra året deppade jag ihop fullständigt vid midsommar, av tanken på att det från och med nu bara blir mörkare och mörkare och varje dag är en dag närmare vintern. Men i år har jag bestämt mig för att välja att fokusera på ljuset, som faktiskt i flera månader till kommer dominera över mörkret. Årets längsta dag ska jag fira med en kvällspromenad.

Om man har tröttnat på iPhonens hipstamatic-applikation kan man ta ytterligare ett steg och göra sina bilder jättegamla på den här japanska sidan.

Oxelträden på vår gata har haft fest!